Speedski, den ”lilla” sporten med det stora hjärtat

Kärleken till fart och skidor enar speedskiåkarna

Det är en lördag och regnet hänger i luften när Minna från Dalarnas Skidförbund beger sig till Rättvik för att träffa sex speedskiåkare från Dalarna som deltar på landslagsläger. Åkarna har precis anlänt till boendet efter att ha gjort upp på gocartbanan och stämningen i laget är på topp. Bland åkarna finns världsstjärnan och den flerfaldiga vinnaren av den totala världscupen, Britta Backlund, Hanna Matslofva, Jonathan Brunnberg, Eira Doughetry och två ungdomsåkare, Villemo Andersson och Oskar Andersson. Samtliga representerar en dalaklubb.

Speedski är en idrott som för många är ganska okänd men idrotten går ut på precis vad den låter som, att åka så snabbt man kan på skidor. I bra förhållanden och rätt backe kommer världseliten upp i över 200 km/h och det är just känslan av att åka fort som lockar åkarna.
Det finns två klasser inom speedski, S1 och S2.
I S2-klassen tävlar åkarna med alpin utrustning medan man i S1 har utrustning som är anpassad för speedski vilket gör att de högsta hastigheterna uppnås i S1-klassen.

Under samtalen med åkarna så slås Minna av det öppna klimatet och den familjära känslan som finns bland åkarna. Här på landslagslägret så befinner sig världseliten tillsammans med ungdomsåkarna som är 13 och 14år, något som i andra idrotter skulle vara en ovanlig syn och det hela känns väldigt naturligt och självklart.

Britta beskriver den goda gemenskapen som en av de största styrkorna med sporten och att man är mån om varje enskild individ. Hon delger även att gemenskapen är en av drivkrafterna i hennes idrottande, ”jag tycker nog att det är roligast att träffa folket, alla är olika personer, i olika åldra och har olika vardagsliv. Så det är väl för gemenskapen man åker ut”.  Ett spår som även Eira pratade mycket om ”jag tror att det är viktigt att man är personer med olika bakgrund och som har olika insikter. På så vis kan man ta hjälp av varandra och bygga ett starkt lag och jag tror verkligen på att ju starkare lag vi bygger desto starkare individer får vi”.

Trots den stora gemenskapen finns ett stort utrymme för individualitet och den största delen av träningen sker individuellt och kan därför skilja sig mycket mellan åkarna. I och med att idrotten bedrivs på åkarnas fritid så är det ofta andra faktorer som jobb och fritidsintressen som påverkar vad och hur man tränar. Det finns inte så många åkare och de är utspridda främst i Dalarna och Värmland vilket innebär att ingen traditionell klubbverksamhet bedrivs. Åkarna representerar en klubb men lagkänslan byggs på landslagsläger som det här. De flesta åkarna har en bakgrund inom de alpina grenarna och har av olika anledningar som skador i Brittas fall och kärleken till farten som Eira beskriver har gjort speedski till just deras idrott.

Lugnet. Att åka fort är en häftig känsla som är svår att beskriva. Fler av åkarna beskriver en känsla av totalt lugn under åken. Eira beskrev det lite mer utförligt, som att hon kan ha en riktigt dålig dag men så fort hon susar ner för backen så är det som att alla bekymmer upphör att existera och ett totalt lugn infinner sig.

En förutfattad mening som många har är att åkarnas drivkraft är adrenalinkickarna, men den gemensam nämnaren hos åkarna var kärleken till farten och en strävan efter att hela tiden bli lite bättre och lite snabbare. Kärlek till fart och skidor är helt klart kärnan i denna otroligt häftiga idrott.

Stort tack till förbundskapten Daniel Andersson som bjöd in oss till landslagslägret och stort tack till alla som ställde upp och deltog på intervjuerna. Dalarnas Skidförbund önskar er alla lycka till under den kommande säsongen och hoppas på många snabba tider i backarna!